amaranta

Det känns enda in. Det gör det. Det är så lätt att bara springa förbi allt, att säga saker, att häva ur sig saker. Ett genomskinligt tillstånd, ett liv på flykt. Är det äkta, har jag rätt att vara sådan jag är? Just idag slår det mig hur falskt allt är, så enkelt det är att inte orka stanna upp och tänka efter. Hur egoistisk är man inte? Jag är fortfarande egoistisk, jag sitter HÄR och är egoistisk. Men det falska tillhör mitt liv. Det är så det är, jag vet att det är så. Och alla vet att det är så. Det är så lätt att vara efterklok. Jag kommer bli bäst i världen på det. Men jag kan inte ändra mig på ett brutalt sätt, bara vara lite mer ödmjuk, försöka lära mig vara mer ödmjuk. Jag spelar inte. Jag har inte spelat en sekund idag. Jag kände vad jag kände. Jag KÄNNER det jag känner.