amaranta

Är det inte märkligt att saker helt plötsligt verkar dyka upp framför en fast de antagligen har varit där hela tiden? Det är som att blicken är låst i en viss bana men banan bryts av att ljuset faller lite annorlunda och du måste titta upp och så ser du det där nya torna upp framför dig, Stenaterminalen. Att jag har kunnat missa att se den i vårvinterljus i änden på Värmlandsgatan, den som är så stor.

Idag och sen någon form av vila. Jag är nervös på det sättet jag var nervös när jag skrev prov i gymnasiet. Det är nästan en skräckblandad förtjusning. Mest skräck.

Jag är så himla varm! Jag kan nästan inte sova. Kan det vara någon form av överskottsenergi omvandlad till värme som följd av det  adrenalinpåslåg jag går omkring med nu inför tentan? Då skulle jag gärna vilja att det upphörde för jag gillar att sova hela nätterna igenom.

Jag måste göra en väderuppdatering: Det är snö igen. Massvis och blöt och kletig är den. Det är som ett megaduntäcke!


Jag är seg och har bestämt mig för att inte duscha idag, fast jag kanske borde. Jag har desperat försökt se Pride and Prejudice på Youtube men massor av avsnitt är blockade helt plötsligt så jag får väl ge upp. Ett tecken på att jag borde börja plugga nu. Gosh.

Jag stirrar. Försöker plugga. Det går trögt. Jag försöker tvinga mig själv. Med hot om ingen middag. Det går sådär.
Jag är fortfarande fascinerad över nyårsfirandet. Det var mycket och intensivt och förvirrat. Maten vann. Vi är bäst. Hur fan lyckas vi göra så gott kurbb?!

Skål för kockarna!

Jag kommer aldrig bli pinnsmal för jag älskar ostar, vin, blodigt kött, udonnudlar, kimichi, fikon, nötter, sidfläsk och nybakat bröd alldeles för mycket. Och jag är så fett jävla nöjd med den insikten.

Dessutom, alla var så snygga!

Nu förbereds nästa firande: FÖDELSEDAGEN!

Jag är supersnorig. Tack bror för den fina julklappen, tack så väldigt mycket. Jag hatar att vara sjuk.

Nej, inte var det Jesus som kom flygandes på juldagens lunchtimma. Det var helvetet som bosatte sig i min mage. Jag låg och krampade i timmar, svettades, mådde illa, kunde inte stå, sitta eller gå ordentligt och smärtorna i magsäck, tarmar och svalg var fruktansvärda! Jag hoppas ingen mer än jag måste genomlida detta! Jag har aldrig velat dö så mycket.

Alla sover. Mest min bror. Han är som en klubbad säl. Så fort han sätter sig ner faller ögonlocken ihop. Galet. Han äter för lite tror jag. Han luktade curry när han anlände. Göds uppenbarligen på indisk kost i sin nya hemstad. Värre saker har ju skett.

Jag har övat på fågelljud. Mest skräckfilm låter ändå bergsuven. Jag ska försöka lära mig alla olika måsar och trutar så jag vet vad jag har att tas med när våren kommer.

Idag är är det för övrig så kallt som man gråter. Vilket man ska undvika för annars fryser tårarna ihop ens ögonlock. Jag tog en promenad!

Nu peppar jag för köttdelen av julbordet. Och yatzy.

Igår åt jag rått kött med rå äggula på Ölrepubliken och drack en öl som var god god god! Från Oppigårds bryggeri faktiskt, en dubbel-IPA. Amazing.

Jag kör velour dagen till ära. Och rosett och alltihop kröns av julrebusen i GP. Det enda riktigt bra med den tidningen kan jag tycka ibland. För övrigt befinner sig Sverige i infrastruktur-mayhem. Ingen kommer någonstans. Jag är tusen gånger tacksam för att jag bara har behövt ta mig till och från Järntorget och inget mer. Tack tack.

God jul på er alla. Missa inte Karl-Bertil.

Det är jul! Jag älskar jul. Jag blir lätt manisk och lycklig så fort jag tänker på tända ljus, julgran, förbereda mat och inhandla presenter. Som om jag aldrig blivit äldre än sju år när det kommer till julen...

Min bror har flytta hemifrån. Till Edinburgh och i morgon är planen att han ska komma hem! Om inte hela brittiska ön fortsätter ha panikångestattacker över snön som fallit, för då lyfter inga plan. Om inte bror kommer hem blir den  här julen en tillställning med lite gråt.

Dagens väder:
Minus 15 grader, snö som täcker gator och torg, lätt snöfall men inte särskilt mycket vind.

(Jag går på "jullov" i morgon. Funderar på att förkovra mig i skönlitteratur!)


Nu, mot ekonomiborgen och noll inspiration!


(Så här pigg är jag just nu.)

Jo, jag är så full av störighet. Blä. *karatespark i luften*

När jag kom hem nu åt jag en avokado. Jag lyssnar på Chelsea Hotel No. 2 på repeat. Dessutom läser jag. Jag vill inte sluta och jag får panik när jag tänker på att jag verkligen, verkligen, verkligen måste sova ordentligt i natt och därför måste lägga ifrån mig boken snart.

Jag är evighetstrött och lite ensam. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Jag vill inte sova. Jag önskar mig sommarlov och färsk frukt och en stor solhatt.

Jag ska cykla imorgon. Helt ärligt ser jag fram emot att svettas.

NU ÄR JAG FÖRBANNAD! Vad är problemet?! Deras kortsiktigthet och oförmåga till solidaritet och empati äcklar mig. JA till att få bygga ny kärnkraft, varför? Vet de inte varifrån vårt uran kommer? Finns det inte en anledning till att det är förbjudet att bryta uran i Sverige trots att vi har fyndigheter?! Hur kan man med att prata om kärnkraft som en hållbar energikälla när vi inte ens har en plan för avfallet och verkligen inte tar ansvar för dem som bryter uranet?! Hur vågar de göra en sådan här satsning och inte på någon form av hållbar energikälla som vi faktiskt kan bära hela kostnaden för själva och inte lämpa över på någon annan? Det är omoraliskt enligt mig.


Jag är förkrossad.

Visst, det är livet att få äta frukost hela dagen. Jag har helt plötsligt oceaner av tid. Jag som har gått omkring och längtat känner dock nu att jag kanske inte var helt förberedd på den totala ensamhetskänslan. Det är antagligen ett tecken på att jag behöver stressa ner.

Som den stora idiot jag är har jag återigen lyckats skada mig. Fritt fall rakt på svanskotan. Det gjorde så ont så att jag drömmer mardrömmar om det. Jag är så otroligt klumpig. Min kropp hatar mig.
Å andra sidan är jag inte helt missnöjd heller. Jag får ju ligga ner ganska mycket och läsa böcker. Jag har två på gång just nu. En som ger mig så mycket ångest att jag bara orkar läsa 10 sidor i taget och en som ska analyseras sönder på torsdag. Första boken är Revolutionary Road av Yates och den andra är Allt går sönder av Chinua Achebe. Jag borde skramla ihop lite mer pengar och köpa mig mer litteratur! Eller gå till biblioteket. Att gå till biblioteket är dock ofattbart ovant för mig. Med en far som levererade böcker till mig varje dag om jag så önskade behövde jag aldrig riktigt lära mig att själva låna böcker. Det här är kanske sommaren då jag ska börja träna på det?

Kanske skulle jag säga hej. Hej.

Det är mycket nu. Mest lov! Men lite jobb också. Och en förbannd massa god mat. Tårögd av lycka och mättnad kommer jag klara mig utan mat i fjorton dar på denna öde ö. Jag ser framemot nästa måndag. Då är jag supeduperledig i nästan två veckor.

Dessutom här min bror tagit studenten och det var kaos och svettigt och kul som fan. Det var först dagen efter jag blev sentimental. Jättesentimental. Jag grät lite.

Jag ska gräva fram någon bild från firandet men så länge får ni nöja er med den här: