amaranta

Det här går inget bra. Det här går inget bra. Det här går inget bra. Varför kan jag inte knyta ihop det?! Varför drar jag in irrelevanta infallsvinklar som gör hela projektet ogreppbart!? Varför kan jag bara inte bli klar?!

Det verkade så lätt och så bra men nu är jag på redigt dåligt humör. Jag tänker för mycket och har blivit värdekass på att vara ensam. Jag känner mig som en fånge i min lägenhet för jag har så djävulusiskt ont i knät så jag kan inte ens gå ut och gå! Jo det kan jag, men det gör ont och jag tror mitt knä uppskattar vila. Jag funderar på att skita i det och ta med mig H.P ut och äta glass. Alldeles utan fysiskt sällskap.


Det här är känslan.

Jag är något på spåret. Jag kanske kan skrivkrampa fram en text som har en röd tråd, för allra första gången den här terminen.
Det kan ju vara så fruktansvärt tragiskt att jag fungerar bättre i kombination med starka smärtstillande medel. Mitt knä vill inte ge med sig. Jag har också lyckats förvärra mitt ryggont. Antagligen genom felbelastning. Jag suger. NEJ! Mina inlägg suger. De faller i bitar och ger säkerligen inte det stöd de är till för. Jag har dock kommit fram till att ont är bättre än förlamning, så det är lugnt!


Biblioteket, här kommer jag!



Patrick Wolf – This Weather

Jag längtar efter att de tröga träden ska spricka! Jag tittar ut varje sekund för att se om de har exploderat. Än har ingenting hänt. Jag har dock superduperläget från mitt fönster och spanar på körsbärsträdet utanför och när det börjar blomma ska jag ut och krama det!







Knät är lite paj. Jag har gjort stan med träningsgympadojor. Jag spår dessa en underbar framtid, jag har kommit på nästa grej. Jag håller för fullt på och matchar. Superfly.

Dagens låt, varsågod: Solomon Burke – Soul Searchin'

Så var jag hemma igen. Det var intensivt, det var inte alls särskilt varmt, det var middag från paradiset och det var öl. Jag är fortfarande lite mör, somnade klockan nio igår, det var lite oturliga sjukdomar men jag är ändå så himla glad! Och tacksam!
För jag har världens finaste vänner. De är allt man behöver. Skulle jag ta med mig något till en öde ö så skulle det vara dem. Jag har inte skrattat så här mycket på hur länge som helst. Det där lät väl ofantligt tragiskt va?
Dessutom står de ut med mina fel och brister (tror jag) och det är fint som snus.

Jag vill åka till Berlin igen! Mat, öl, dinosaurier, jättehjort, drinkar, frukost, konst!

Jag vill inte plugga!

Det är sol ute!

Jag sitter inne... Det suger.

Ett litet smakprov:

Tänk så mycket de bajsade. Det är helt galet!

Vi har suttit och superpeppat inför Berlin. Åh gud, den bästa resan någonsin. Jag älskar mitt liv.

Jag har semester. Jag glider omkring och äter ost. Ost på macka, ost i handen, ost i munnen ost på kex. Jag pluggar också. Läser bok om massbilismen, blir smartare och multitaskar med Merlin. Jag är kär. I alla i hela serien. Men mest Merlin och Arthur. Och Gwen. Mmm...