Dum i hela huvet!

NU ÄR JAG FÖRBANNAD! Vad är problemet?! Deras kortsiktigthet och oförmåga till solidaritet och empati äcklar mig. JA till att få bygga ny kärnkraft, varför? Vet de inte varifrån vårt uran kommer? Finns det inte en anledning till att det är förbjudet att bryta uran i Sverige trots att vi har fyndigheter?! Hur kan man med att prata om kärnkraft som en hållbar energikälla när vi inte ens har en plan för avfallet och verkligen inte tar ansvar för dem som bryter uranet?! Hur vågar de göra en sådan här satsning och inte på någon form av hållbar energikälla som vi faktiskt kan bära hela kostnaden för själva och inte lämpa över på någon annan? Det är omoraliskt enligt mig.


Jag är förkrossad.

Dear Lemon













Up a lazy river

Visst, det är livet att få äta frukost hela dagen. Jag har helt plötsligt oceaner av tid. Jag som har gått omkring och längtat känner dock nu att jag kanske inte var helt förberedd på den totala ensamhetskänslan. Det är antagligen ett tecken på att jag behöver stressa ner.

Som den stora idiot jag är har jag återigen lyckats skada mig. Fritt fall rakt på svanskotan. Det gjorde så ont så att jag drömmer mardrömmar om det. Jag är så otroligt klumpig. Min kropp hatar mig.
Å andra sidan är jag inte helt missnöjd heller. Jag får ju ligga ner ganska mycket och läsa böcker. Jag har två på gång just nu. En som ger mig så mycket ångest att jag bara orkar läsa 10 sidor i taget och en som ska analyseras sönder på torsdag. Första boken är Revolutionary Road av Yates och den andra är Allt går sönder av Chinua Achebe. Jag borde skramla ihop lite mer pengar och köpa mig mer litteratur! Eller gå till biblioteket. Att gå till biblioteket är dock ofattbart ovant för mig. Med en far som levererade böcker till mig varje dag om jag så önskade behövde jag aldrig riktigt lära mig att själva låna böcker. Det här är kanske sommaren då jag ska börja träna på det?


närvaro

Kanske skulle jag säga hej. Hej.

Det är mycket nu. Mest lov! Men lite jobb också. Och en förbannd massa god mat. Tårögd av lycka och mättnad kommer jag klara mig utan mat i fjorton dar på denna öde ö. Jag ser framemot nästa måndag. Då är jag supeduperledig i nästan två veckor.

Dessutom här min bror tagit studenten och det var kaos och svettigt och kul som fan. Det var först dagen efter jag blev sentimental. Jättesentimental. Jag grät lite.

Jag ska gräva fram någon bild från firandet men så länge får ni nöja er med den här:


RSS 2.0