amaranta

Kanske skulle jag säga hej. Hej.

Det är mycket nu. Mest lov! Men lite jobb också. Och en förbannd massa god mat. Tårögd av lycka och mättnad kommer jag klara mig utan mat i fjorton dar på denna öde ö. Jag ser framemot nästa måndag. Då är jag supeduperledig i nästan två veckor.

Dessutom här min bror tagit studenten och det var kaos och svettigt och kul som fan. Det var först dagen efter jag blev sentimental. Jättesentimental. Jag grät lite.

Jag ska gräva fram någon bild från firandet men så länge får ni nöja er med den här: