amaranta

Jag nådde ett känslomässigt läge där jag kunde hantera att jag, fast jag egentligen inte vill, för vem vill vara något som alla andra är och som dessutom jag anser vara något så icke kreatvit.
Jag tänker inte säga vad det är jag kommit att hantera. Attt skrika ut det ingår inte i min känslomässiga tolerans.

Men ja, ni kan ju gissa. Jag är så förutsägbar!
 
Wuäki wuäki wuäki wuäki wuäki wuäki wuäki wuäki wuäki.

"We saw the lion and the kangaroo take her"

JAG ÄR SÅ ARG! Varför jag?! Varför alltid jag?!

Efter tre veckors slit med brevskrivning, telefonsamtal och nummerändringar så har mina besparingar från Irland ännu inte anlänt. Kommer de inte imorgon eller på måndag kommer jag skicka mjältbrand till den här jävla banken!
JAG ÄR ARG ARG ARG! Det orsakar dessutom svåra smärtor i min mage. Jävla ynkliga mage... Klarar ingen stress alls.
Det får bli välling hela veckan. Jag ser ut som en uppsvälld... Ja, en förbannad gravid brud, när magen ger sig fan på det. Underbart tillfredsställande. Jag mår SÅ BRA!
Inte blir det bättre av att jag hetsar upp mig.
Men herre jösses. Nu för jag skärpa mig. Gå och lägg dig.

Jag älskar dig Westely. I smyg. För du finns inte på riktigt. Se, ännu mer otur. Jag vill ha en karl som kan fäktas och är snygg i trikåer. Med mustasch tack.
Godnatt.

To take the crown.

Jag ska äta hamburgare nu. Jag kommer aldrig kunna bli vegetarian. För jag älskar kött.