amaranta

Visst, det är livet att få äta frukost hela dagen. Jag har helt plötsligt oceaner av tid. Jag som har gått omkring och längtat känner dock nu att jag kanske inte var helt förberedd på den totala ensamhetskänslan. Det är antagligen ett tecken på att jag behöver stressa ner.

Som den stora idiot jag är har jag återigen lyckats skada mig. Fritt fall rakt på svanskotan. Det gjorde så ont så att jag drömmer mardrömmar om det. Jag är så otroligt klumpig. Min kropp hatar mig.
Å andra sidan är jag inte helt missnöjd heller. Jag får ju ligga ner ganska mycket och läsa böcker. Jag har två på gång just nu. En som ger mig så mycket ångest att jag bara orkar läsa 10 sidor i taget och en som ska analyseras sönder på torsdag. Första boken är Revolutionary Road av Yates och den andra är Allt går sönder av Chinua Achebe. Jag borde skramla ihop lite mer pengar och köpa mig mer litteratur! Eller gå till biblioteket. Att gå till biblioteket är dock ofattbart ovant för mig. Med en far som levererade böcker till mig varje dag om jag så önskade behövde jag aldrig riktigt lära mig att själva låna böcker. Det här är kanske sommaren då jag ska börja träna på det?