amaranta

Så var jag hemma igen. Det var intensivt, det var inte alls särskilt varmt, det var middag från paradiset och det var öl. Jag är fortfarande lite mör, somnade klockan nio igår, det var lite oturliga sjukdomar men jag är ändå så himla glad! Och tacksam!
För jag har världens finaste vänner. De är allt man behöver. Skulle jag ta med mig något till en öde ö så skulle det vara dem. Jag har inte skrattat så här mycket på hur länge som helst. Det där lät väl ofantligt tragiskt va?
Dessutom står de ut med mina fel och brister (tror jag) och det är fint som snus.

Jag vill åka till Berlin igen! Mat, öl, dinosaurier, jättehjort, drinkar, frukost, konst!

Jag vill inte plugga!

Det är sol ute!

Jag sitter inne... Det suger.

Ett litet smakprov: