Ingen jävla bebis
Nej, inte var det Jesus som kom flygandes på juldagens lunchtimma. Det var helvetet som bosatte sig i min mage. Jag låg och krampade i timmar, svettades, mådde illa, kunde inte stå, sitta eller gå ordentligt och smärtorna i magsäck, tarmar och svalg var fruktansvärda! Jag hoppas ingen mer än jag måste genomlida detta! Jag har aldrig velat dö så mycket.
Ett tag trodde vi att det var vinterkräksjukan. Det hade ju på ett sätt känts bättre. Lite mer normalt och hanterbart. Men det var det inte. Jag är hundra. Min kropp spelar mig ett spratt, men den ska passa sig. Jag är den på spåren...
Idag mår jag bättre om än mör. Istället är jag ingekloggad med snor.
Dagens grej: VILA.
Kommentarer
Trackback
