amaranta

Det är bara jag och ingen annan. Trots det är det inte tyst.

Det surrar från kylskåpet, en aldrig tillfredsställd, hård och kall manick. Det är som om den kallar på mig. Elementen och ventilationen brusar alltjämnt, nej de snarare viner! Köksklockan tickar så högt att jag tror att jag hör i syne. Tillsammans är det en kakafoni av ljud som stör mig i mitt idoga pluggande.

Jag blir tokig! Aldrig får jag vara ifred.